För att kartlägga den svenska välfärden, bär Lena alltid med sig en bandspelare och hon intervjuar svenskar om pengar, jobb, sex, fängelser, religion och politik.
Filmen är ena delen i en serie där den andra filmen var Jag är nyfiken – en film i blått som kom året därpå och som spelades in samtidigt. Med dessa båda filmer tänjde Vilgot Sjöman på gränserna för vad som då kunde visas på film. Filmen var mycket politisk och granskade det samtida svenska samhället ur ett kritiskt vänsterperspektiv.